Idag fick vi höra Ebbas goa skratt. Så där som barnen låter i visan som Cornelis sjunger. Gud va gött det va och få höra det. Mina ögon blev alldeles våta...
Hon är så förnöjd med livet verkar det som. Gråter nästan aldrig, sover om nätterna. Visst skriker hon ibland, våran etterkruka, men det är för väl att det händer ibland det också. Det är hennes sätt och pokka på uppmärksamhet.
Vi var till Arvika idag. David hade bl a tandläkaren på sin agenda. Jag passade på att handla lite nya kläder. 2 par jeans, en blus, underkläder och så förstås några boyds till Ebba. Det går många ombyten per dag nu när hon dreggler så in i bomben.
Sen ska jag ordna med solist till Ebbas dop. Tre jättefina sånger har vi valt ut, vilka jag tror kommer att bli alldeles perfekt.
Pappa hade rejält rejält ont i ryggen i morse och vi blev jättebekymrade allihopa. Som tur var, gav smärtan med sig och vid 10-tiden hade det mest släppt. Tack för det.
Strålningen är klar för denna gången och nu tar det mellan 4-6 veckor innan värken blir bättre. Det är bara att "tugga taggtråd" och kämpa till dess. Humöret är det inget fel på iallafall.
Mamma har jag dömt om till Fittipaldi, hon fick sladd på bilen, nästan stillastående. Gör om det Ni, den som kan. Hon tog smeknamnet med ro och förstår att vi skojar med glimten i ögat. Tur det, hade det varit någon annan, kanske det inte hade gått.
Imorgon blir det livat värre. Djuren ska delas isär. Kvigorna ska för sig, tjurarna ska fram till oss och de andra ska vara kvar. Kan bli riktigt roligt. Det brukar alltid hända något när detta ska göras. Den som vill vara med får gärna komma, men måste vara drulleförsäkrad!!
Nu ska vi titta på stafett och se om Sverige kan ta en ny medalj.
Ha en trevlig kväll.
//Christina
