Samma procedur - det verkar vara Ebbas visa för stunden, när det gäller nattsovningen. Somnade 23.10 och sov ända fram till 5.30 i ett svep. Sen torra blöja och en flaska mat och somnade igen och sov fram till 7.30, då jag faktiskt väckte henne. Gott att hon funnit en rutin på att sova.
Sen hade det kommit mera snö igen, inte så mycket, men ändå. Acceptabelt, det vete katten, det.
Så var det dags för mig att hämta bilen på Helmia. Pappa var med som sällskap idag.
Bilen ÄR jättefin, men det ska väl en såpass ny bil vara. Gick jättebra med sina 210 hästkrafter (när dom ska komma till användning vet jag inte).
Idag fick pappa också besked från onkologläkaren om sin skint- och magnetröntgen. För dom som inte vet, har pappa, prostatacancer och metastaser i skellettet. Nu visade skinten på att det finns aktiviteter i metastaserna, så nu ska det bli strålbehandling. Det har pappa fått tidigare i två omgånger, ländryggen och höfterna. Han slapp värken ganska omgående och vi hoppas på samma goda resultat även denna gång. Trots sin cancer, så jobbar han 5 dagar i veckan, i sin skogsmasin. En riktig liten arbetsmyra, som tycker om sitt jobb väldigt mycket.
Det är inte för inte, att jag är väldigt stolt över min pappa, Kjell i Fjöle. Kram på dig pappa och kämpa på, detta fixar du.
Nu ligger taxarna och slöar framför kaminen igen och verkar må förträffligt.
David ringde från Dubai och allting går enligt planerna där och på onsdag kommer han äntligen hem. Efterlängtad av både mig och Ebba.
Jag hörde en bra strof på teven. "Man måste få göra fel, för att kunna göra rätt". Man måste få vara rädd, för att lära sig att inte vara rädd". Tänkvärda ord i dessa tider.
Var rädda om Er och era nära och kära.
//Christina & Ebba
