Livets balansgång är aldrig enkel och rak. Den kan vara både kurvig, hög, låg eller så kan det sluta med att man faller omkull. Det är bara att borsta av sig och hitta rätt igen, om än kanske att det gör ont här och var.
Att fråga andra om råd, det är väl egentligen det sista man ska göra. Det är sig själv man ska fråga. Vad vill jag innerst inne! Det är även då, man får det svar man vill ha. Visar det sig sen att det blivit fel, ja det är sånt man får ta på kontot för "livets lärdom" och inte beklaga sig över. Jag har själv gjort ett antal felval i livet, men man lär sig alltid något, så jag ser inte det som misstag.
Midsommaren är över och den var precis som den ska vara.
Många poliskontroller runt omkring nära hemma, vilket är utmärkt. Vissa verkar tro att det är bara att "blåsa på" hur som helst. Nej, mera kontroller ut på landet, där fartdårarna finns.
Det bästa med "min" blogg är att det inte går att kommentera det jag skriver. Tvärtemot Facebook, där är det fritt fram att kommentera inläggen. Det har hänt ett antal gånger att det blir syrliga kommentarer på mina inlägg, med vad gör det mig. Kommenterar jag, så får jag räkna med att alla inte delar min åsikt, men det bjuder jag på och vice versa.
Nu väntar jag in svamp och bärsäsongen.
8 kalvar har det blivit hittills och det återstår 4 kossor som skall kalva. Tjuren lever livet bland sina damer. Tänk och ha 8 st alldeles för sig själv. Stackarn är snart utsliten och får förtidspensioneras - innebärande kött i boxen.
Ebba växer så det knakar och har ett ordförråd som kan få den mest erfarne att blekna.
"Mamma du är så oproffessionell" kom det härom dagen. Vart hör dom allt, dom små grytorna!
Tre veckors arbete kvar innan det blir en veckas semester, sen ytterligare 3 veckors arbete innan långsemestern på 3 veckor kommer.
Ha d gott.
/Christina
måndag 24 juni 2013
tisdag 23 april 2013
Panik....
Bokslut och deklarationer, allt är klart och det känns skönt och inte behöva sitta med något i sista minuten. Restskatt fick någon och någon fick pengar tillbaka. Staten giver och staten tager.
Snön är borta och dagarna blir ljusare - det är behövligt. Enda problemet är att Ebba tycker det är för ljust för att gå och lägga sig och sova. Rullgardinen hänger vid golvet när det är sovdags.
Ny upplevelse igår på Kinnekullehälsan. Ebba fick helt klart svår panik, över att hon skulle ta sista sprutan med Havrix. Hela ansiktet fullt med stressutslag. Det gick bra till slut och sen blev det McDonken. Allt var frid och fröjd.
Nästa vecka drar vi till Lissabon med arbetskamraterna på MOH. Det blir några dagar ledigt utan Ebba.
David har snickrat ny trapp åt Barbro. Nya blomlådor är på G också. Det kommer bli så snyggt. Snart ska nya möblerna sättas upp och en ny altanmatta fixas, sen du mamma, kan du flytta ut med både korsord och broderi.
Så där ja, då var det lite mer än förut här.
Ha det gott.
//
Christina
Snön är borta och dagarna blir ljusare - det är behövligt. Enda problemet är att Ebba tycker det är för ljust för att gå och lägga sig och sova. Rullgardinen hänger vid golvet när det är sovdags.
Ny upplevelse igår på Kinnekullehälsan. Ebba fick helt klart svår panik, över att hon skulle ta sista sprutan med Havrix. Hela ansiktet fullt med stressutslag. Det gick bra till slut och sen blev det McDonken. Allt var frid och fröjd.
Nästa vecka drar vi till Lissabon med arbetskamraterna på MOH. Det blir några dagar ledigt utan Ebba.
David har snickrat ny trapp åt Barbro. Nya blomlådor är på G också. Det kommer bli så snyggt. Snart ska nya möblerna sättas upp och en ny altanmatta fixas, sen du mamma, kan du flytta ut med både korsord och broderi.
Så där ja, då var det lite mer än förut här.
Ha det gott.
//
Christina
Länge sen sist...
Jag kan konstatera att här var det tomt och innehållslöst på bloggen. Det ska bli bättring, men när tiden inte räcker till, då är det bloggandet som får stå åt sidan.
Ha förtröstan, det kommer ...
//
Christina
Ha förtröstan, det kommer ...
//
Christina
söndag 24 februari 2013
Jag minns det som om det skulle ha varit igår
Vissa händelser etsar sig fast mer än andra. Detta hände för 12 år sedan. När min farbror Torsten hastigt togs ifrån oss. Jag har aldrig, så där riktigt ordagrant, redogjort för det som hände i Stordalen. Det har väl aldrig känts riktigt rätt, men nu gör det. Det kommer inte att hända igen. Den som inte vill läsa, stäng ner sidan och läs Expressen istället.
Jag var hemma med pappa och vi satt i soffan och tittade på Tipsextra, under lördageftermiddagen. Telefonen ringde och jag gick och svarade. Det var Sofia, hon skriker i telefon "jag tror pappa är dö" - "Ni måste komme ja ä i Stordal'n". Ja, gud hur reagerar en, när en får höre sånna ord. Vi kommer direkt, sa jag. Men gud, hur skulle jag tale om detta för pappa (Torstens bror). Pappa, sa jag. Jag tror det värste ha hänt. Torsten ä nog dö, han ä i Stordalen, vi måste åke, dä ä bråttom. Det har väl aldrig gått så fort med bilen dit.
Vi tar sista kurvan med bilen och ser huset. Den röda chevan är parkerad strax framför huset. När vi kommer dit, så ser jag att Torsten ligger precis vid förardörren. Vi bromsar in och jag tror jag är ute ur bilen innan den står still. Sofia står på knä brevid honom. Jag hojtar till pappa, ring ambulansen och ta bilen ut till vägen och vänta in ambulansen där.
Jag föser undan Sofia som halvsi, står över Torsten. Jag såg att den var "fel färg" i ansiktet, men nu var det inte till att leka Gud. Äntligen fick man pröva på HLR, det satt som en smäck och det kändes så självklart, fastän jag visste att det var för sent. Tyckte jag kände något svagt pulsslag i början men nästa gång, fanns där inget... och just den känslan.... ja den hoppas jag verkligen att jag inte behöver uppleva igen. Det hörs något rosslande, läpparna var kalla vid inblåsningarna. Jag fortsatte till dess ambulanspersonalen kom och tog över.
Jag gick och satte Sofia i pappas bil. Pappa hade försvunnit ut på det närliggande gärdet och stod där för sig själv ett tag. Jag blev liksom själv kvar i min egen värld. Jag satte mig i bilen och tröstade Sofia. Pappa kom tillbaka och vi pratade med ambulanskillarna ett tag. Det fanns inget mer att göra, men det kände jag redan på mig, vid första blicken, när han låg där på marken.
Mina händer gjorde ont och tårarna sved inför mina ögonlock. Jamen, hur skulle vi kunna berätta detta. Torstens fru var hemma och hon hade anat på oråd, så hon visste nog att vi inte skulle komma med något bra besked.
___
Det är vid sådana tillfällen, man inte tror man ska kunna leva längre. Dagar kommer, dagar går. Första året är värst, sen kommer alla fina minnen fram. Ytterligare några passerar och helt plötsligt har det gått 12 år. Det var bland det värre jag varit med om. Jag minns det som om det var igår och kommer alltid att göra det.
//
Christina
Jag var hemma med pappa och vi satt i soffan och tittade på Tipsextra, under lördageftermiddagen. Telefonen ringde och jag gick och svarade. Det var Sofia, hon skriker i telefon "jag tror pappa är dö" - "Ni måste komme ja ä i Stordal'n". Ja, gud hur reagerar en, när en får höre sånna ord. Vi kommer direkt, sa jag. Men gud, hur skulle jag tale om detta för pappa (Torstens bror). Pappa, sa jag. Jag tror det värste ha hänt. Torsten ä nog dö, han ä i Stordalen, vi måste åke, dä ä bråttom. Det har väl aldrig gått så fort med bilen dit.
Vi tar sista kurvan med bilen och ser huset. Den röda chevan är parkerad strax framför huset. När vi kommer dit, så ser jag att Torsten ligger precis vid förardörren. Vi bromsar in och jag tror jag är ute ur bilen innan den står still. Sofia står på knä brevid honom. Jag hojtar till pappa, ring ambulansen och ta bilen ut till vägen och vänta in ambulansen där.
Jag föser undan Sofia som halvsi, står över Torsten. Jag såg att den var "fel färg" i ansiktet, men nu var det inte till att leka Gud. Äntligen fick man pröva på HLR, det satt som en smäck och det kändes så självklart, fastän jag visste att det var för sent. Tyckte jag kände något svagt pulsslag i början men nästa gång, fanns där inget... och just den känslan.... ja den hoppas jag verkligen att jag inte behöver uppleva igen. Det hörs något rosslande, läpparna var kalla vid inblåsningarna. Jag fortsatte till dess ambulanspersonalen kom och tog över.
Jag gick och satte Sofia i pappas bil. Pappa hade försvunnit ut på det närliggande gärdet och stod där för sig själv ett tag. Jag blev liksom själv kvar i min egen värld. Jag satte mig i bilen och tröstade Sofia. Pappa kom tillbaka och vi pratade med ambulanskillarna ett tag. Det fanns inget mer att göra, men det kände jag redan på mig, vid första blicken, när han låg där på marken.
Mina händer gjorde ont och tårarna sved inför mina ögonlock. Jamen, hur skulle vi kunna berätta detta. Torstens fru var hemma och hon hade anat på oråd, så hon visste nog att vi inte skulle komma med något bra besked.
___
Det är vid sådana tillfällen, man inte tror man ska kunna leva längre. Dagar kommer, dagar går. Första året är värst, sen kommer alla fina minnen fram. Ytterligare några passerar och helt plötsligt har det gått 12 år. Det var bland det värre jag varit med om. Jag minns det som om det var igår och kommer alltid att göra det.
//
Christina
Hm
Alla går och tiger och inget säger nåt. Alla är i "sin bubbla" med funderingar eller annat. Det är väl bland det värsta jag vet.
Det är lovat dagsmeja till veckan och kan dom spå vädret rätt, så kan det bli riktigt trevligt.
Bakade både bullar och sockerkaka med Ebba igår, men det skall gå lite fort ibland för Ebba, men det blev bra ändå.
Mycket skidor på TV och som vanligt mycket duktiga norrmän. Men min åsikt är klar, har man fått dispens för att ta medicin dom är dopingklassade för andra medtävlande, då åker man inte på lika villkor. Endera får alla ta eller också får ingen ta oavsett vad. Sen går det faktiskt inte att komma ifrån, ATT dom faktiskt är duktiga.
Eldade skräp igår och tänk vi fann en veranda hos mamma!
//
Chirstina
Det är lovat dagsmeja till veckan och kan dom spå vädret rätt, så kan det bli riktigt trevligt.
Bakade både bullar och sockerkaka med Ebba igår, men det skall gå lite fort ibland för Ebba, men det blev bra ändå.
Mycket skidor på TV och som vanligt mycket duktiga norrmän. Men min åsikt är klar, har man fått dispens för att ta medicin dom är dopingklassade för andra medtävlande, då åker man inte på lika villkor. Endera får alla ta eller också får ingen ta oavsett vad. Sen går det faktiskt inte att komma ifrån, ATT dom faktiskt är duktiga.
Eldade skräp igår och tänk vi fann en veranda hos mamma!
//
Chirstina
onsdag 20 februari 2013
Talesätt
Tala är silver - Tiga är guld. Det är ett väldigt bra talesätt.
Nu till nåt annat. Semester för 2014 är bokad, men det är långt tid och mycket kan hända innan dess, så jag kommer inte att skriva nåt på FB eller här om detta än.
Ebba har kommit tillbaka i sina gängse sovrutiner, innebärande att hon inte somnar förrän vid 22-tiden och det blir följder morgonen efter, när hon är trött och inte är riktigt på humör för allt som måste fixas. Men, såna perioder finns det, det är bara att le åt allt.
Förundras över hur folk parkerar. På sidan i korsning i Norra Fjöle, där är den en bil parkerad. När jag fick på min körkortsutbildning, så fick jag lära mig, att man inte parkerar i korsningar eller utfarter. Undrar om denna personen har fått någon utbildning alls. Eller ta med dig snöskyffeln och skotta rent den platsen du brukar så på, istället.
Annars flyter det mest på, lite saker på G till veckan. Hundkameran är på ingång och det ska bli riktigt intressant och se hur den funkar i verkligen. Jag vet redan att det blir bra bilder och så. Björn och Lo jägaren - Robert Salomonsson, använder samma märke och väst på sina hundar, så det blir säkert bra.
En tur till Lissabon med arbetskompisar mfl är inplanerat i början av maj. Riktigt kul med många skratt och trevliga stunder. Alltid lika trevligt.
Vardagslunken är lika varje dag, förutom att det blir ljusare på kvällarna nu och dagsmejan kommer till veckan, + 6 grader är det lovat. Jag bugar och bockar i förskott.
Kan konstatera att Iphone 5 inte var nåt vidare. Jag byter allt tillbaka till min Iphone 4s istället, betydligt bättre.
Jag säger som Kråkan "Dra mig i fjädern".
Ha det gott alla.
//
Christina
Nu till nåt annat. Semester för 2014 är bokad, men det är långt tid och mycket kan hända innan dess, så jag kommer inte att skriva nåt på FB eller här om detta än.
Ebba har kommit tillbaka i sina gängse sovrutiner, innebärande att hon inte somnar förrän vid 22-tiden och det blir följder morgonen efter, när hon är trött och inte är riktigt på humör för allt som måste fixas. Men, såna perioder finns det, det är bara att le åt allt.
Förundras över hur folk parkerar. På sidan i korsning i Norra Fjöle, där är den en bil parkerad. När jag fick på min körkortsutbildning, så fick jag lära mig, att man inte parkerar i korsningar eller utfarter. Undrar om denna personen har fått någon utbildning alls. Eller ta med dig snöskyffeln och skotta rent den platsen du brukar så på, istället.
Annars flyter det mest på, lite saker på G till veckan. Hundkameran är på ingång och det ska bli riktigt intressant och se hur den funkar i verkligen. Jag vet redan att det blir bra bilder och så. Björn och Lo jägaren - Robert Salomonsson, använder samma märke och väst på sina hundar, så det blir säkert bra.
En tur till Lissabon med arbetskompisar mfl är inplanerat i början av maj. Riktigt kul med många skratt och trevliga stunder. Alltid lika trevligt.
Vardagslunken är lika varje dag, förutom att det blir ljusare på kvällarna nu och dagsmejan kommer till veckan, + 6 grader är det lovat. Jag bugar och bockar i förskott.
Kan konstatera att Iphone 5 inte var nåt vidare. Jag byter allt tillbaka till min Iphone 4s istället, betydligt bättre.
Jag säger som Kråkan "Dra mig i fjädern".
Ha det gott alla.
//
Christina
lördag 16 februari 2013
Kraxigt värre
Trodde väl att det hade gått bra och att jag inte skulle få någon förkylning. Dessvärre, en släng av den skiten blev det ändå. När jag vaknade på tisdagmorgon, hade jag nästan ingen röst alls kvar. Ett telefonsamtal till Mats och meddelade att jag inte skulle komma till jobbet. Ebba fick vara hemma med sjuka mamma och hon passade upp mig så redigt som det kan bli.
Torsdag skulle jag ha varit in till Helma med bilen, men det fick skjutas på till dess jag kryat på mig.
Var med Ebba till tandläkaren på fredag och det gick utmärkt, trots mina farhågor om motsatsen.
Annars har vi väl mest tagit det lugnt denna veckan. Tvättade bilen idag iallafall och nu syns den röda färgen igen.
Sitter och filar på nästa års semesterresa, så här 1 år i förväg. Det är väl lika bra och ligga i så man har något att se fram emot.
Idag lördag, så har två av våra valpköpare varit på utställning i Uddeholm. Jag vet att Kärrsebäckens Aramis, fick VG med jättebra kritik - bara lite för mycket slips. Hur det gick för Kärrsebäckens Akilles har jag inte pejl på än.
Har fått lära mig att se på "Mamma Mu och Kråkan", något jag tidigare inte tyckt om alls, men men se man kan ändra sig. Har lärt mig efter Kråkan "Rätt är Rätt och Snett är Snett".
Det har varit tö idag och det känns bra, då tar det på snöeländet. Hoppas det regnar imorgon så att det försvinner mer, men väderprognoser säger annat -13 eller -14 grader vankas i början av veckan. Men det kan ändra sig.
I början av maj bär det iväg till Lissabon med samtliga arbetskamrater med respektive och några barn till delägarna. Alltid lika uppskattat och alltid lika roligt, med många oförglömliga skratt.
Jaa, det var väl veckan i summerad variant.
Ha en fortsatt trevlig lördagkväll.
Kra Kra//
Christina
Torsdag skulle jag ha varit in till Helma med bilen, men det fick skjutas på till dess jag kryat på mig.
Var med Ebba till tandläkaren på fredag och det gick utmärkt, trots mina farhågor om motsatsen.
Annars har vi väl mest tagit det lugnt denna veckan. Tvättade bilen idag iallafall och nu syns den röda färgen igen.
Sitter och filar på nästa års semesterresa, så här 1 år i förväg. Det är väl lika bra och ligga i så man har något att se fram emot.
Idag lördag, så har två av våra valpköpare varit på utställning i Uddeholm. Jag vet att Kärrsebäckens Aramis, fick VG med jättebra kritik - bara lite för mycket slips. Hur det gick för Kärrsebäckens Akilles har jag inte pejl på än.
Har fått lära mig att se på "Mamma Mu och Kråkan", något jag tidigare inte tyckt om alls, men men se man kan ändra sig. Har lärt mig efter Kråkan "Rätt är Rätt och Snett är Snett".
Det har varit tö idag och det känns bra, då tar det på snöeländet. Hoppas det regnar imorgon så att det försvinner mer, men väderprognoser säger annat -13 eller -14 grader vankas i början av veckan. Men det kan ändra sig.
I början av maj bär det iväg till Lissabon med samtliga arbetskamrater med respektive och några barn till delägarna. Alltid lika uppskattat och alltid lika roligt, med många oförglömliga skratt.
Jaa, det var väl veckan i summerad variant.
Ha en fortsatt trevlig lördagkväll.
Kra Kra//
Christina
tisdag 5 februari 2013
Semester
Vi har varit på semester til Kata Beach i Thailand, 1 vecka. Det blev en jättetrevlig och avslappnad semester. 30 grader och sol hela veckan lång. Mycket god mat, shopping och jättemycket massage.
Jag hade mina farhågor för flygresan för Ebbas del. 11 timmar, det är lång tid, för ett litet barn att sitta stilla och fina ro i ett tråkigt sätte. Men, faktiskt gick ditresan jättebra. Visst, det blev lite långrandigt under några perioder, men i det stora hela gick det utmärkt. Ebba trodde att vi landade i havet och hon fick full panik, innan jag kunde stilla ner henne.
Under veckan har hon varit blöt större delen av dagarna. Fick införskaffa en "swimpy-dräkt" till henne (med halva armar och lårlånga ben). Detta för att hon inte skulle bränna sig och dels för att hon fick problem med soleksem.
Vi hade en sulky att tillgång under veckan och den satt hon gärna i och blev skjutsad runt, när vi gick på stan.
David var och fiskade i Par Lai Lake och hade en jätterolig dag med fina fiskar.
Sen, till det absolut bästa - massagen. Nästan varje dag och kroppen har väl aldrig varit så mjuk som nu. Tror nästan jag fick nya ben, efter fotmassagen.
Shopping hanns med och det blev mest massagekrämer, kläder och väskor med hem.
Flygresan hem var inte att leka med. 12 timmar innan vi landade på Landvetter. Uppgång kl 4.15 på hotellrummet och flyget lyfte kl 9. 00 lokal tid. Ja ja, det gick, men fy f_n, vi var som packade sardiner i planet. 291 personer totalt.
Det finns en hel del att studera på ett plan när man sitter så länge. Jag fick se en hel del, varav en del var något förvånande! En man drog upp skjortan och kliade magen, nice. En annan tog ett rejält grepp i skrevet. Det kanske var en loppa där, vem vet. En annan stod och kammade sig över en dam som satt i sätet på andra sidan. Jaha, vem vet vad som flög över där. Ja, jag hade riktigt roligt på hemresan. Tur jag orkade hålla mig för skratt. Flygmaten den hoppade jag över, sån mat äter inte jag.
Det var skönt att komma hem. Alltid kul att komma till nya ställen, men hemma är nog alltid bäst.
Ebba var helt i extas när vi kom hem. Sören, Jörgen, Marina, Mormor. Ja, det blev fullt ös.
Tillbaka på jobbet igen och jag har saknat mina arbetskamrater, med alla trevliga skratt.
Nu snöar det ute och det är vinter. Kontrasterna är stora, men snart vankas det vår och sommar även här.
Visst ska vi åka till Thailand igen.
Ha det gott.
//
Christina
Jag hade mina farhågor för flygresan för Ebbas del. 11 timmar, det är lång tid, för ett litet barn att sitta stilla och fina ro i ett tråkigt sätte. Men, faktiskt gick ditresan jättebra. Visst, det blev lite långrandigt under några perioder, men i det stora hela gick det utmärkt. Ebba trodde att vi landade i havet och hon fick full panik, innan jag kunde stilla ner henne.
Under veckan har hon varit blöt större delen av dagarna. Fick införskaffa en "swimpy-dräkt" till henne (med halva armar och lårlånga ben). Detta för att hon inte skulle bränna sig och dels för att hon fick problem med soleksem.
Vi hade en sulky att tillgång under veckan och den satt hon gärna i och blev skjutsad runt, när vi gick på stan.
David var och fiskade i Par Lai Lake och hade en jätterolig dag med fina fiskar.
Sen, till det absolut bästa - massagen. Nästan varje dag och kroppen har väl aldrig varit så mjuk som nu. Tror nästan jag fick nya ben, efter fotmassagen.
Shopping hanns med och det blev mest massagekrämer, kläder och väskor med hem.
Flygresan hem var inte att leka med. 12 timmar innan vi landade på Landvetter. Uppgång kl 4.15 på hotellrummet och flyget lyfte kl 9. 00 lokal tid. Ja ja, det gick, men fy f_n, vi var som packade sardiner i planet. 291 personer totalt.
Det finns en hel del att studera på ett plan när man sitter så länge. Jag fick se en hel del, varav en del var något förvånande! En man drog upp skjortan och kliade magen, nice. En annan tog ett rejält grepp i skrevet. Det kanske var en loppa där, vem vet. En annan stod och kammade sig över en dam som satt i sätet på andra sidan. Jaha, vem vet vad som flög över där. Ja, jag hade riktigt roligt på hemresan. Tur jag orkade hålla mig för skratt. Flygmaten den hoppade jag över, sån mat äter inte jag.
Det var skönt att komma hem. Alltid kul att komma till nya ställen, men hemma är nog alltid bäst.
Ebba var helt i extas när vi kom hem. Sören, Jörgen, Marina, Mormor. Ja, det blev fullt ös.
Tillbaka på jobbet igen och jag har saknat mina arbetskamrater, med alla trevliga skratt.
Nu snöar det ute och det är vinter. Kontrasterna är stora, men snart vankas det vår och sommar även här.
Visst ska vi åka till Thailand igen.
Ha det gott.
//
Christina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)