Vissa dagar har man ett längre tålamod än andra dagar. Nu har vi äntrat in en fas där Ebba är allt annat än nöjd med morgontillvaron. Ska välja kläder själv och sätta på sig själv. Det är inte lönt att ens försöka sig närma sig foten med en strumpa, hon grymtar som en arg liten kulting och sen ger hon mig en svart blick. Kan inte annat än skratta, nu har jag vant mig och det går alltid att komma runt detta, med lite lirk. Kladdkaka är ett måste, verkar bli en riktig energikick, för då blir allt lättare.
Har fixat speciella UV-badkläder till Ebba, så hon inte blir bränd under solen i Thailand. Hua så hemst och ha på sig baddräkt med halvlånga ben och armar. Tur det inte är jag som ska behöva ha det, men det skyddar mot solen, så det får kosta.
Ebba åker omkring på sin elbil med ett stort leende. Det var allt äkta glädje det. Tänk att få komma till dagis och berätta detta för killkompisarna. Det var en stolt tjej vi hade igår.
Jag äter fisk mamma, sa Ebba igår. Det är väl inte med sanning överensstämmande, men ibland så duger det och för det mesta på dagis.
Kl 4 imorse tyckte hon att vi kunde gå ner, men då blev det stopp. "Lägg sig" ner blev ordern från mig och efter ett tag så snarka hon så gott igen.
Nu är klockan en kvart efter 15 och det börjar redan skymma och endast 2,5 vecka kvar till 1:a advent. Veckorna går fort och det är väl för bra, för då är inte våren långt undan heller.
//
Christina
