Så säger Ebba, när det är något som är riktigt roligt och hon vill göra flera gånger - en sista, mamma.
Nu är det inte Ebba som säger det, utan jag. En sista arbetsdag kvar innan semester, vilket känns lite vemodigt, men ändå skönt med ledigt.
Ebba var trött och ville väl egentligen inte gå till dagis, men så fick det bli ändå. Pappa David fick bära ner fröken, eftersom "benorna" hade strejk igen.
Igår var plockade jag blommor i trädgården och Jörgen åkte till kyrkogården och satte dom vid pappas grav. Två år har gått och jag minns det lika klart som om det vore igår. Tack för alla glada minnen vi har och vi skrattar gott till pappas episoder, men det är så det SKA vara.
Jag tycker vi sköter oss utmärkt, mamma, syskonen med familj och undertecknad med familj. Alla hjälps åt i samma anda som förr.
Verkligheten knackar på och här ska jobbas.
Lunchärenden idag, Plantagen står på agendan bl a.
//
Christina
