som växer allteftersom dagarna går och handleden inte blir märkbart bättre. Tur man inte är styckare eller något annat yrke som kräver styrka. Kontorsarbete kräver inte så mycket styrka, men trots allt, det blir belastning när man ska skriva på datorn. Det känns verkligen. Har i alla fall fått en ny tid för röntgen på torsdag i Säffle, så får vi se om det syns något där eller inte.
Ett av mina måtton har alltid varit att försöka ställa upp för andra, när så det behövs. Visst känns det svårt när man känner att man inte riktigt räcker till, trots att den som får hjälpen är överlycklig för den lilla hjälp och uppmuntran som fås. I vissa lägen känner jag att jag inte riktigt räcker till, men ibland får även det lilla räcka och ibland kan det vara nog. Att visa medkänsla, är ack nog så viktigt.
Det här med positiv feedback ges det alldeles för lite tycker jag. Är vi rädda för att ge andra beröm. Jag tycker det är jättekul att få, men ändå roliga att få ge. Det är ändå det lilla som räknas i denna stora värld.
Tillbaks till verkligheten. Idag har jag kollat med på tennis. Jisses, va frustrerande det kan va, när bollarna ideligen hamnar utanför linjerna. Jag tror jag blev mer stressad än dom som spelade. Jag fick ta ett break från tittandet.
Kör försiktigt i snöslasket.
// Christina
